PyeongChang - Traveldays, första dagarna på en turnering och öppningsceremoni

Plötsligt är jag tillbaka i lägenheten och ska försöka sätta ord på vad jag upplevt. Plötsligt är kanske att ta i. Ena stunden känns det som att jag nyss åkte och i nästa stund känns det som att jag varit borta i månader. Jag ska försöka att inte hoppa allt för långt fram utan vi tar allt från början och återkommer till gårdagens resdag och tankar som gått och fortfarande kanske snurrar runt lite.

 
 
För er som hängt med i mina andra sociala sociala medier så vet ni att resan började 6:e februari. Det var som alla andra resdagar, ganska händelselös med andra ord. Allt flöt på bra och med bara 5 min i flygförseningar så måste jag säga att det var en lyckad resdag ändå. 13.10 från Luleå med lunch på O´learys innan avfärd. 17.20 lyfte att fullastat plan ner mot Amsterdam och sen klev vi på planet mot Seoul och lämnade Europa 21.20. Ca 10 timmar senare landar vi kl.16.00 lokaltid och tar oss förbi custom och hämtar bagaget innan en tågresa på drygt 2½h och till sist buss till hotellet. Incheckning och sen middag innan ett försök att sova. Gick sådär men lyckades skrapa ihop några timmar.
 
Morgonen efter så hade vi ett kortare möte om man nu kan kalla de det. Det var mer för att träffa alla och sen få utrustningen. Vi får inför turneringarna (A-VM och OS) olika utrustningsdelar som till exempel tröja, track suit och hjälm. Efteråt var det dags för lunch innan det ”riktiga” mötet som varade en aning längre. 3h med information om saker som kan vara bra att veta. Allt ifrån distans till hotellet, hur vi tar oss, mat och buss tider. Wifi på rinken, vart vi lämnar tvätten, vilken tid vi får domarsättningen för dagen efter, feedback efter matchen, sjukvård och ”När/var/hur vi använder våran massageterapeut.
5 min bensträckare och sen pratade ”officiating standard” för turneringen. Varför gör vi det? För oss i Sverige så har vi verkligen tur att våran regelbok är nästintill kopierad av IIHFs regelbok, med några få undantag. Men andra länder kan ha en regelbok per liga. Grunden hur man spelar hockey är givetvis den samma men det finns olika områden som kan skilja sig från land och liga så det är viktigt får oss att hitta rätt nivå och att hålla den turneringen ut.
En bensträckare till och det var dags för att gå igenom saker som kan skilja sig från VM turneringarna eller sånt som är viktigt att ha koll på. Något som var nytt för samtliga var ”wireless announcement system”. Ett att alla våra verktyg som vi använde under turneringens gång. För er som följer NHL eller SHL har sett att dom använder det redan. Med det här verktyget kunde vi, med hjälp av en mikrofon nå publiken och berätta till exempel vad vi tar för utvisning eller vad som händer efter att videomåldomaren har ringt ringt ner eller om vi ringer upp för att säkerställa att beslutet på isen blir rätt.
 
När vi ändå är inne på VMD (videomåldomare). Under turneringarna både VM och OS har vi tillgång till VMD som vi kan ringa upp till eller dom kan ringa ner om det är någon mål situation som behöver kollas upp. Vi får inte ringa upp på vad som helst utan bara om vi måste säkerställa 6 olika situationer.
Puck över linjen
Puck över linjen innan målburen åkte ur läge
Puck över linjen innan periodens slut
Pucken spelades in i mål med handen, foten eller någon annan kroppsdel
Puck in i mål via en domare
Pucken spelades in via en hög klubba
(I Sverige får dom även ringa på spelare i målgården).
Vi måste oavsett fatta ett beslut på isen innan vi pratar med VMD om bilderna skulle komma fram som ”inconclusive”. 

Lite annat som skiljer sig från VM är att det finns teknik kopplad till våra pipor som stoppar matchklockan så fort signalen kommer. Sen har vi även Powerbreak som vi ska komma ihåg. Isen ska skrapas och det flyger ut volontärer som ska skrapa isen medan kanalerna rullar reklam under 70 sekunder. Det gäller att hålla sig undan och sen få spelarna på plats för att få pucken ner i isen när tiden är ute. Vi har även nått som kallas ”Frozen puck”. Det betyder att pucken ska bytas ut varje två minuter för att den ska vara så kall och hård som möjligt. Till sist men absolut inte minst har vi ”Coaches Challange”. Det är mer ett verktyg till coacherna om dom vill utmana ett mål om dom tror att vi missat en offside eller en goaltender interference. Om det skulle vara så att det var en offside innan målet så döms målet bort, var det inte det tappar laget sin time out. Skulle det vara samma sak med goaltender interference så döms målet bort, men om bedömningen på isen var rätt så ådrar sig laget ett mindre straff (2 min).

 
Som sagt 3h senare avrundar vi och åker tillbaka till hotellet för middag och sen tillbaka till ishallen för en testmatch för att kolla igenom så att allt fungerar inför turneringen. Tekniken, sjukvårdspersonal, powerbreak personalen alla ska få testköra sitt så med två lokala lag simulerade vi olika situationer för att se om det är nått som inte är ok. 
 
 
Dag fyra strosade vi mest i OS parken och sen åkte buss upp till bergen för att se öppningsceremonin. Jag ska vara ärlig. Det var lite långdraget stundtals och kallt. Arrangörerna hade fixat så att alla hade mössa, vantar, en filt, heating pads och annat som var bra att ha i kylan. Det hela inleddes med en förshow med koreanska kampsportutövare, enormt imponerade! Ceremonin började, väldigt mycket att titta på men man missar också mycket som man kan se från TV soffan. Länderna började att promenera in och tillslut var det dags att tända OS elden innan ett massivt avslut med fyrverkerier som heter duga. 
 
 
 
 
 
 

Nu var OS äventyret officiellt igång!

Tack för att du orkade läsa första delen! Nästa inlägg kommer imorgon, även det kl.20.00. Jag hoppas att du orkar läsa det också! 



Kommentarer
Postat av: Anonym

Det där med goaltender känns lite avancerat för oss dödliga, men det känns tryggt att du vet! 😊 Å de var ju gigantiska maskotarna! Ses snart! /Annis

2018-02-28 @ 18:56:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: