PyeongChang - Det är nu det blir verklighet.

Vi tog oss ner från bergen och dagen efter började turneringen. Vi tittade på Sveriges öppningsmatch mot Japan på plats och Schweiz-Korea på hotellet. I taxin på väg tillbaka till hotellet var trottoarerna var var full med folk och det var säkert 2000 poliser för att trycka tillbaka alla så att dom inte hamnade på gatan. Det är bland det sjukaste jag har varit med om och en glimt av hur stort intresset runt damturneringen faktiskt var. 

 
 
Dagarna gick och den 12:e var det äntligen min tur att kliva in i turneringen, Schweiz-Japan stod på schemat. Frukost 9.30 och en powernap strax innan lunch kl.13 för att sen plugga in hörlurarna, ta på kavajen och sätta sig i taxin mot match. Matchmöte med teamet + supervisor och VMD innan vi hämtade utrustningen från torkrummet och började värma upp och till sist släppte pucken 16.40.

Att släppa pucken på den olympiska scenen är något som jag drömt om väldigt länge men ändå inte trodde att jag skulle få göra riktigt än. Men nu stod jag där och skulle få bocka av det det största målet jag hittills satt upp. Pucken ner i isen och fullt fokus på uppgiften. Som alla andra stora uppdrag är det skönt när slutsignalen ljuder och en lättnad över att matchen är genomförd och det är lagen som får göra upp om poängen. Vi går igenom matchen innan vi lämnar grejerna i torkrummet för att senare åka tillbaka till hotellet för middag.  

 
Tillsättningen kom på kvällen och det var dags igen för min del när USA-OAR(Olympic Athlete from Russia). Inget konstigt där utan ungefär samma rutin som tidigare förutom att matchen startade 21.10. Dagen därpå var jag matchledig och jag och Timpa åkte till Olympic park för att strosa lite och sen shoppa lite souvenirer men blev tvungna att vända när vi kom dit. Parken stängdes på grund av kraftig vind och vi var tvungna att springa tillbaka till bilen och åka därifrån. Tillbaka på hotellet kollade vi på Sverige-Schweiz och senare Japan-Korea på plats. Är verkligen imponerad hur dom stöttade laget under turneringen. Oavsett ställning så blev det ett väldans liv så fort Korea bara rörde pucken och det blev inte mindre när dom gjorde sitt första historiska mål. 
 
 
Nu var det dags för min del att vara stand-by på USA-CAN och dagen efter hade vi hade vi en day off som vi spenderade uppe i bergen för att se Snowboard cross. Efter det åkte vissa tillbaka till hotellet, andra åkte och såg annat. Jag, Virre och två amerikaner åkte till området där invigningen var. Vi promenerade runt, åt middag och hann med lite shopping. Väldigt trevligt men däremot var det mindre trevligt när vi skulle ta oss tillbaka till hotellet. Vi snurrade runt efter bussen som vi tänkte ta. tanken var att ha gå till busshållsplatsen där vi klev av eftersom det kändes mest logiskt, så var inte fallet. Efter att ha blivit omdirigerade för många gånger och vårat tålamod blivit kortare bestämde vi oss för att ta en taxi tillbaka. Problemet var att det tydligen svar en helgdag precis den här dagen, så nästan inga taxi chafförer jobbade. Kan vara lite komiskt att nästan ingen jobbade trotts att det var och kommer mest troligt alltid vara det största evenemanget som PyeongChang någonsin anordnat. Det var minst sagt kaos, men man följer det som är bestämt oavsett vad. Jag kommer återkomma till det. Tillslut hittade vi busshållsplatsen med världens längsta kö. Virre fick en ide att gå till hotellet på andra sidan gatan. Succé. Dom beställde en taxi och 40 min senare blev vi upplockade. Han tog en ”fast track” och det var en nära döden upplevelse men vi tog oss tillbaka.
Dagarna rullade på och förutom hockeyn försökte vi fara och se sprintstafetten utan vidare lycka. Total stopp på motorvägen gjorde att vi fick vända när vi insåg att stafetten börjat och vi inte var i närheten. Så 90 min senare och en tusenlapp fattigare fick vi nöja oss med att se reprisen på TV. 

Slutspelet drar igång och för mig blev det en kvartsfinal mellan OAR-Schweiz. Dagen efter fick vi tre svenskar döma tillsammans, något som aldrig tidigare hänt internationellt. Tänk att det skulle krävas en OS turnering, men oavsett var det riktigt roligt och en skön känsla i hela teamet. Dagarna gick och det visade sig att det skulle bli min och Virres sista match i turneringen och istället för medaljmatch fick vi sitta på läktaren och heja på Timpa som fick äran att döma finalen. Kvällen avslutades med Korean BBQ. 

 

Ingen sovmorgon dagen efter utan fotografering med herrarna innan ett avslutningsmöte. Resten av dagen var fri  efter att vi haft vårat "utvecklingssamtal" med våra supervisors. Det är nått vi gör i slutet på varje turnering för att kolla läget. Hur känslan och tankarna går efter turneringen och hur planerna för dom nästa fyra åren ser ut.

Efteråt umgicks vi och passade på att se en sista match innan hemresan. På kvällen var väskorna packade och redo för hemresan.

 
 
Lördag morgon och uppe med tuppen för att äta frukost kl.6. Vinkade av Timpa och Virre som flög via Zürich. Dusch och sen kolla så att allt är med innan jag gick till bussen för att ta oss till tågstationen. Tanken var att sova på tåget och sen bara sova 2-3h på planet. Jag sov inget på tågen utan började med annat. Framme på flygplatsen när allt var incheckat och förbi alla kontroller mötte jag upp Timpa och Virre som blivit ombokade på mitt flyg då deras var överbokat. Flyget till Amsterdam gick bra och så även flyget till Stockholm och vid 23 tiden landade vi på Svensk mark. Däckade på hotellet på hotellet strax efter halv ett. Sov till 8, lite tidigare än vad jag tänkt men jag får nöja mig med det lilla antar jag. Kollade på OS innan jag var tvungen att kliva upp. Checkade in väskorna igen och gick till Loungen för frukost. Hemma i norr hämtades jag av mamma som den ängeln hon är lagade mat innan hon åkte.
 
 
 
Lyckades hålla mig vaken med undantag på en powernap och la mig halv tio. 02.33 var det tydligen dags att vakna och efter att ha snurrat ett tag slog jag igång Bron kl. 3 tills det var en rimligare tid. Har nån dag till att rätta till den jetlagen innan jag börjar om att jobba på torsdag.
 
Sista inlägget om resan kommer imorgon som summerar resan och tankar efter turneringen. Tune in imorgon kl.20.00. 

PyeongChang - Traveldays, första dagarna på en turnering och öppningsceremoni

Plötsligt är jag tillbaka i lägenheten och ska försöka sätta ord på vad jag upplevt. Plötsligt är kanske att ta i. Ena stunden känns det som att jag nyss åkte och i nästa stund känns det som att jag varit borta i månader. Jag ska försöka att inte hoppa allt för långt fram utan vi tar allt från början och återkommer till gårdagens resdag och tankar som gått och fortfarande kanske snurrar runt lite.

 
 
För er som hängt med i mina andra sociala sociala medier så vet ni att resan började 6:e februari. Det var som alla andra resdagar, ganska händelselös med andra ord. Allt flöt på bra och med bara 5 min i flygförseningar så måste jag säga att det var en lyckad resdag ändå. 13.10 från Luleå med lunch på O´learys innan avfärd. 17.20 lyfte att fullastat plan ner mot Amsterdam och sen klev vi på planet mot Seoul och lämnade Europa 21.20. Ca 10 timmar senare landar vi kl.16.00 lokaltid och tar oss förbi custom och hämtar bagaget innan en tågresa på drygt 2½h och till sist buss till hotellet. Incheckning och sen middag innan ett försök att sova. Gick sådär men lyckades skrapa ihop några timmar.
 
Morgonen efter så hade vi ett kortare möte om man nu kan kalla de det. Det var mer för att träffa alla och sen få utrustningen. Vi får inför turneringarna (A-VM och OS) olika utrustningsdelar som till exempel tröja, track suit och hjälm. Efteråt var det dags för lunch innan det ”riktiga” mötet som varade en aning längre. 3h med information om saker som kan vara bra att veta. Allt ifrån distans till hotellet, hur vi tar oss, mat och buss tider. Wifi på rinken, vart vi lämnar tvätten, vilken tid vi får domarsättningen för dagen efter, feedback efter matchen, sjukvård och ”När/var/hur vi använder våran massageterapeut.
5 min bensträckare och sen pratade ”officiating standard” för turneringen. Varför gör vi det? För oss i Sverige så har vi verkligen tur att våran regelbok är nästintill kopierad av IIHFs regelbok, med några få undantag. Men andra länder kan ha en regelbok per liga. Grunden hur man spelar hockey är givetvis den samma men det finns olika områden som kan skilja sig från land och liga så det är viktigt får oss att hitta rätt nivå och att hålla den turneringen ut.
En bensträckare till och det var dags för att gå igenom saker som kan skilja sig från VM turneringarna eller sånt som är viktigt att ha koll på. Något som var nytt för samtliga var ”wireless announcement system”. Ett att alla våra verktyg som vi använde under turneringens gång. För er som följer NHL eller SHL har sett att dom använder det redan. Med det här verktyget kunde vi, med hjälp av en mikrofon nå publiken och berätta till exempel vad vi tar för utvisning eller vad som händer efter att videomåldomaren har ringt ringt ner eller om vi ringer upp för att säkerställa att beslutet på isen blir rätt.
 
När vi ändå är inne på VMD (videomåldomare). Under turneringarna både VM och OS har vi tillgång till VMD som vi kan ringa upp till eller dom kan ringa ner om det är någon mål situation som behöver kollas upp. Vi får inte ringa upp på vad som helst utan bara om vi måste säkerställa 6 olika situationer.
Puck över linjen
Puck över linjen innan målburen åkte ur läge
Puck över linjen innan periodens slut
Pucken spelades in i mål med handen, foten eller någon annan kroppsdel
Puck in i mål via en domare
Pucken spelades in via en hög klubba
(I Sverige får dom även ringa på spelare i målgården).
Vi måste oavsett fatta ett beslut på isen innan vi pratar med VMD om bilderna skulle komma fram som ”inconclusive”. 

Lite annat som skiljer sig från VM är att det finns teknik kopplad till våra pipor som stoppar matchklockan så fort signalen kommer. Sen har vi även Powerbreak som vi ska komma ihåg. Isen ska skrapas och det flyger ut volontärer som ska skrapa isen medan kanalerna rullar reklam under 70 sekunder. Det gäller att hålla sig undan och sen få spelarna på plats för att få pucken ner i isen när tiden är ute. Vi har även nått som kallas ”Frozen puck”. Det betyder att pucken ska bytas ut varje två minuter för att den ska vara så kall och hård som möjligt. Till sist men absolut inte minst har vi ”Coaches Challange”. Det är mer ett verktyg till coacherna om dom vill utmana ett mål om dom tror att vi missat en offside eller en goaltender interference. Om det skulle vara så att det var en offside innan målet så döms målet bort, var det inte det tappar laget sin time out. Skulle det vara samma sak med goaltender interference så döms målet bort, men om bedömningen på isen var rätt så ådrar sig laget ett mindre straff (2 min).

 
Som sagt 3h senare avrundar vi och åker tillbaka till hotellet för middag och sen tillbaka till ishallen för en testmatch för att kolla igenom så att allt fungerar inför turneringen. Tekniken, sjukvårdspersonal, powerbreak personalen alla ska få testköra sitt så med två lokala lag simulerade vi olika situationer för att se om det är nått som inte är ok. 
 
 
Dag fyra strosade vi mest i OS parken och sen åkte buss upp till bergen för att se öppningsceremonin. Jag ska vara ärlig. Det var lite långdraget stundtals och kallt. Arrangörerna hade fixat så att alla hade mössa, vantar, en filt, heating pads och annat som var bra att ha i kylan. Det hela inleddes med en förshow med koreanska kampsportutövare, enormt imponerade! Ceremonin började, väldigt mycket att titta på men man missar också mycket som man kan se från TV soffan. Länderna började att promenera in och tillslut var det dags att tända OS elden innan ett massivt avslut med fyrverkerier som heter duga. 
 
 
 
 
 
 

Nu var OS äventyret officiellt igång!

Tack för att du orkade läsa första delen! Nästa inlägg kommer imorgon, även det kl.20.00. Jag hoppas att du orkar läsa det också! 

Ready for take off!

Nu är det äntligen dags att packa väskan på riktgt och inte bara i huvudet!

Det känns lite ironiskt att det är en jätte hype om att det kommer vara det kallaste OS mästerskapet sen i Lillehammer -94. Det ironiska med det är att man (jag) blir lite nojjig över vad man ska ta med för kläder och med tanke på att vi idag har nästan -30 här hemma och medeltemperaturen kommer att ligga på -10/15 grader i Sydkorea. 

Det sista ska också bockas av här hemma, men det mesta är ändå gjort vilket är skönt. Tjuvstartade lite i fredags så att jag kunde vara i Jokkmokk under lördagen och ändå inte behöva hålla på hela dagen igår utan hinna med en familjemiddag i Högheden.

 (Tycker ändå att det är ett organiserat kaos. Jag har koll, hoppas jag)
 
Imorgon vid 13.10 lyfter jag mot Stockholm för att senare ta mig vidare till Amsterdam. Till sist men absolut inte minst så lyfter vi mot Seoul kl 21.20 för att drygt 10 1/2h senare landa i Sydkorea. En travel day som i aktiv flygtid kommer att ligga på 14h 35m. Lång dag med andra ord, men eftersom att det är travel day så är det ganska väntat.
 
Jag kommer att som vanligt försöka hålla er uppdaterade men det är ju som vanligt långt i från allt som jag kan berätta för er under turneringens gång. Många har frågat hur/var man kan kolla på matcherna som jag dömer. Tyvärr så kommer det nog vara svårt att följa, i alla fall för er här hemma. Även fast jag representerar IIHF och inte tävlar under någon flagga i den definitionen får jag inte döma Sverige. Nu har jag dålig koll men jag tror inte att det kommer sändas så mycke damhockey förutom Sveriges matcher. Sen är det ju också så att det publiceras/bli offentligt vilka matcher vi dömer för ens 6h innan matchstart. 
Men jag ska göra mitt bästa att hålla er uppdaterade, åtminstone på min FB sida men några korta rader.Om inte så kommer det som vanligt en summering när jag kommer hem. 
 
Ta hand om er!