We are a part of history

I 1 vecka, 4 dagar, 9 timmar och 21 minuter har jag vetat. Nu är det äntligen er tur…

 

Torsdag den 18/9 klockan 18.52.

8 minuter innan matchstart fick jag ett minst sagt intressant sms. Ett rykte. Ett rykte som jag verkligen hoppades var sant.

Kan det verkligen stämma? Kommer det finnas tre svenska domare på A-VM i Malmö? Och framför allt, är jag verkligen en av dom? Kommer vi att skriva historia med 2 huvuddomare och en linjedomare i Malmö?

 

08.53 fredag morgon (den 19:e) kom beskedet.

De rykten som spridits i media kvällen innan var inte längre ett rykte. Känslan som infinner sig när vår domarchef säger att det är bekräftat är helt obeskrivlig och jag måste låtit helt, ja, jag kan inte beskriva det heller.

Tusen tankar flyger omkring i skallen. Jag sätter mig i soffan efter samtalet och försöker bearbeta informationen som jag just fått.

 

 

Jag, Timpa och Virre ska representera Sverige och vår Svenska dam domarkår på VM.

 

Det är stort. Det är för stort att tänka sig än. Att jag fått förtroendet både från SIF och IIHF att som 22 åring få döma mitt första Dam VM.  Det har inte riktigt sjunkit än och det är svårt att sätta ord på alla känslor och tankar just nu. Helt otroligt!

 

 

Vilken start på säsongen vi haft. Först hade Sverige tre representanter på en Development Camp och veckan efter, tre nya tjejer på High Performance Camp.

Och inte nog med det så har vi tre representanter på A VM, en på div 1 i Kina och en på JVM i Buffalo.

Obeskrivligt stolt över tjejerna. Grattis tjejer!  Självklart är jag stolt över hela gruppen! Utvecklingen som vi haft bara senaste året är stor och rolig att följa. Vi är på G till nått stort tjejer! Nu siktar vi på en bra säsong som uppladdning och avslutar på topp!

 

Stort grattis går givetvis till våra svenska grabbar som också blivit uttagna!

 

3p och en 3:e plats summerar säsongen bra!

 
 
 
Sista div 4 matchen är spelad och säsongen avslutades med vinst. 4-2 (2-0) mot Munksund på hemmaplan.

Emelie Hjertberg slog in 1-0 bollen i den 16:e matchminuten och Evelina Isaksson (född -01) nätade i sin divison 4 premiär! 2-0 i den 34:e matchminuten som även stod sig till pausvilan.

 

Nöjd med spelet från samtliga tjejer efter första halvlek. Det enda frågetecknet som var var om dom kommer att orka ”stänga matchen”. Många sjuka och skadade tjejer i truppen som slitit hårt inte bara under matchen men under en lång säsong fylld med matcher.

 

MSSK sätter en boll i kassen i den 54:e match minuten. 2-1 stod sig i nästan 20 minuter innan Emelie kunde sätta 3-1 efter 71 spelade matchminuter. Munksund fick in ett nickmål i den 84:e matchminuten, men vi svarade redan minuten efter med ett 4-2 mål av ännu en gång, Emelie Hjertberg.

 

Sett till hela matchen så tycker jag att vi klart är det spelförande laget och målchanserna kom som på rull. En välförtjänt seger för tjejerna som krigar på bra hela matchen ut där samtliga spelare gör en stabil insatts. Vinsten gör att vi går om Trångfors och där med avslutar som trea i serien.

 

Kul att se att ÄIFs framtid ser ljus ut om tjejerna fortsätter att utvecklas som dom gjort denna säsong. Nu ser vi fram emot (efter att f15 serien är avslutad) ett uppehåll för att ladda om batterierna för en bra försäsong i vinter.

 

13%

 

Idag är det en helt vanlig måndag. Första arbetsdagen för veckan och jag skrapade rutorna för första gången den här hösten. En helt vanlig måndag, fast inte riktigt. Den här måndagen är också dagen efter valet. Ett val där Sverige valde att byta regering. efter att i åtta år haft en blå regering valde vi att byta till rött.

 

Men det är också ett val där Sverigedemokraterna blev det tredje största partiet och fick en vågmästarroll. Det är något så obehagligt men den meningen. Jag ryser av blotta tanken. För mig är det helt obegripligt hur ett främlingsfientligt parti ens kan få vara med och ännu mindre tredje största, när vi har partier som står för jämställdhet som blir lämnade under sträcket.

 

Att mitt hemland, mitt älskade Sverige och vad som visade sig vara en stor del av den by jag bor i, kan besitta dessa värderingar. Jag har alltid älskat byn den där jag växt upp och landet jag bor i, jag har alltid varit stolt älvsbybo och svensk. Men jag måste säga att just idag tvekar jag. Jag gillar inte känslan av att måsta oroa sig om hur det kommer se ut nästa val. Kommer det parti som inte ens borde existera vara större än någonsin eller kommer vi tillsammans att kunna bekämpa det vansinnet som dom predikar.

 

Jag hoppas att Sverige inser. Jag hoppas att vi bekämpar främlingsfientligheten med värme och kärlek.